Anders Mildner, medieanalytiker Media mötesplats Malmö:

“– Det finns ett sätt som traditionella medier kan konkurrera med och det är kvalificerad journalistik. Att få information om det som händer får vi ändå. Det har traditionella medier svårt att konkurrera med. Men de som producerar kvalitativ text kan konkurrera. Traditionella medier har fokuserat alltför mycket på att inhämta och bearbeta information. Det kan vi göra själva. Men alla kan inte skriva lika bra som dem som har det som yrke.”

Joakim Jardenberg, vd Mindpark:

“– Dålig journalistik behövs inte. Journalistik behövs bara om den är bra. Berättande behövs. Bra framställningar som kan få folk att ta ställning. Det kan sociala medier som bloggar ibland också ge, men vi behöver hela bredden för det demokratiska samtalet”

Martin Jönsson, redaktionschef SVD:

“– En tidning är en form av community, en plattform för diskussion om nyheter. Ibland sker diskussionen hos oss och ibland någon annanstans. Svd.se är lika mycket en community som Familjeliv.se.”

Hela artikeln “Så ska gammelmedia ta revansch” läses här.

”

Om människor som tror att det mesta är möjligt bara man anstränger sig. Som att gå genom väggar till exempel… På Internetworld-bloggen Digitala Affärer.

KRÖNIKA: Ditt liv i siffror

Om trenden att optimera livet med statistik. På  Digitala Affärer.

Förutom att Erik Sellströms uppmaningar till offentlig sektor är klockrena, så imponeras jag av angreppssättet. Modernt och smart. Läser man något där man känner att man skulle vilja addera något eget så gör man det. Och det behöver inte vara en tre meningar lång bloggpost utan kan vara en helt ny lång artikel. Det gör ju allt bättre. Båda artiklarna skänker ytterligare kontext och mening åt varandra. Grymt.

>>Hur enfaldig måste man vara för att bli lurad på nätet?

“Så då satt jag där och lurade på detta. Vem är du Rich Schefren, tänkte jag?  Hur lever du? Sitter du uppe på nätterna i en ungkarlslya och skickar mejl? Eller går du till ett kontor varje morgon och skriver spam-copy från nio till fem?”

>>Gör e-tjänsterna sociala

“Massor av användare har accepterat (inte för att vi hade något val kanske, men ändå) och använder lydigt BankID och de andra varianterna. En identifieringsmetod som bedöms lika säker som att dyka upp i egen hög person med körkortet i hand. Det är ju bäddat för revolution.”

Pretto-Twittraren
Ser varje Tweet som dikt eller en roman, en chans att förmedla världen sina innersta sanningar. Knåpar länge med varje inlägg för att vinnlägga sig om att de håller högsta möjliga stilistiska nivå. Antingen kräks man mentalt av pretto-twittrarens plattityder eller så bara älskar man de välformulerade insikterna, eller det faktum att han (ofta just en han) faktiskt försöker säga något viktigt istället för att posta länkar till Boing Boing.

Skojaren

Klassens clown var självklart snabb att hitta till Twitter. En helt ny kanal för att terrorisera omgivningen med sitt tvångsmässiga skämtande. Gör sig gärna lustig just över det tokroliga i att massor av människor sitter och berättar om sina liv på 140 tecken i taget. Kan lätt bli tröttsam för typer som business-twittraren eller spanarn.

…

Läs hela inlägget här på Digitala Affärer.

Jag tycker ju inte att jag är någon domedags profet (det behövs knappast i dagens medieklimat). Och visst tycker jag att han ska lyssna på mig. Men självklart håller jag också med honom  i det sista. Att berätta intressanta historier för läsarna är en grundbult så klart.

Poängen är att alla läsare inte  tycker att samma historier är intressanta. Och alla vill inte ha sina historier förpackade på samma sätt. Och, det  finns dessutom fler än medieföretagen som kan berätta eller förmedla intressanta historier. Vänner och bekanta till exempel. Detta är själva utgångspunkten för min argumentation i inlägget hos Medievärlden.

En utgångspunkt som inte Lasse Bernfalk verkar kunna riktigt ta till sig. Han skriver bland annat:

“Boende i vårt område vet att ska de söka information om varför brandkåren tutade utanför huset så söker man informationen på kristianstadsbladet.se. Den informationen har förmodligen inte grannen eller någon gammal gymnasiekamrat som man litar på.”

Mitt svar är att det är precis den informationen som jag menar att grannen  eller kompisen ofta  har och kommer att ha ännu mer i framtiden. Vidare skriver Lasse Bernfalk:

“Och om det nu är så, kan du då lita på att personen varit på platsen, sett vad som hänt, ställt ansvariga till svars, tagit bilder eller filmklipp och sedan summerat och förklarat händelsen.”

Nej det kan man inte (även om det inte ska uteslutas). Men det kan man ju inte med journalister heller. Det beror ju helt på om nyhetschefen tyckte att en brinnande papperskorg var intressant den natten. Däremot lär ju någon i huset bredvid papperskorgen twittrat om det, och kanske filmat med mobilen. Här instämmer jag med Olle Lidboms inlägg hos SVD som menar att journalistikens betydelse för demokratin är kraftigt överskattad av journalisterna själva. Att tänka att det bara är journalister som kan ta fram sanningar eller “ställa någon till svar” rimmar dåligt med dagens verklighet.

Min poäng är att om medierna ska behålla sin ställning med pengar och inflytande så måste de göra mer än bara rapportera om att det brann i grannens papperskorg, att det var ligister som tuttade på och fråga polisen vad de ska göra åt problemet med ligister på gatorna. För detta är snart inte tillräckligt unikt för att hålla som affärsidé. Och att filtrera, förpacka och organisera information så att varje mottagare hittar rätt i bruset och får ett smartare urval är ett sätt för medierna att ta position på nytt. Detta är också något som mediehusen har lång erfarenhet av (som Lasse Bernfalk påpekar). Fast jag tror inte att det kommer att räcka med att slänga ihop en och samma papperstidning till alla prenumeranter, att välja veckans fem bästa blogginlägg eller att nyhetsvärdera en aldrig så bra startsida.

Tom Gardner, grundare av den amerikanska börscommunityn The Motley Fool, uttryckte utmaningen på ett bra sätt när jag träffade honom på Stockholm Media Week nyligen. Han sa ungefär att “varje gång vi väljer att lägga upp en artikel om ett speciellt ämne som huvudnyhet på sajten så gör vi massor läsare besvikna. För de hade antagligen, om de fått välja helt själva, hellre läst om något annat.” Hans slutsats var att han och kollegorna måste bli mer träffsäkra och bättre på att ge varje läsare sådant som intresserar just henne. Och detta är också min poäng. Det är på tok för dålig träffsäkerhet hos många av dagens svenska medier och detta kan komma att straffa dem hårt framöver. För det finns ju en del mediebolag som går bra.

Läs mitt debattinlägg hos Medievärlden här.

Läs Lasse Bernfalks blogginlägg här.

Fler inlägg om medieutvecklingen:

>>DIGITALA AFFÄRER: Är icke-vinst den seriösa journalistikens framtid?

>> DIGITALA AFFÄRER: TOPPLISTAN: Tre coolaste nya medietrenderna