I vårt vardagsrum står en jättefin vit bokylla som går från golv till tak och upptar nästan hela den ena väggen. Jag sörjer redan dess frånfälle. För trots att det är vår favoritmöbel ser jag hur den glider allt längre och längre ifrån oss. För varje sekund förlorar den lite av sitt existensberättigande.

För jag vet att när Apple  (kanske blir det Amazon eller någon annan men efter Kindle-slarvet så är jag tveksam) lanserar sin nya Ireader (eller vad de nu kan tänkas kalla den. Ibook har de ju redan kört en vända. Klantigt Apple!) så åker den snart ut. Det kanske kommer att dröja fem eller till och med tio år, vem vet. Och jag kanske just därför inte ska oroa mig så mycket för det. Men det känns bara så fel att underhålla en utdöende teknik. Pappret är dödsdömt som kommunikationsmedel. Bibliofilerna får säga vad de vill. Det är vansinnigt ur miljösynpunkt och alldeles för svårt att interagera med.

Så vad ska vi då göra med alla böcker? Jag skulle vilja säga bränn dem. För att det låter hårt, men det skulle nog inte vara särskilt bra för miljön den dagen alla boksamlare skulle elda upp sin föråldrade informationsteknik. Dessutom skulle det säkert börja brinna i en massa andra grejer som inte spelat ut sin roll ännu.

Det kommer ju bli som med kärnbränsle. Vi kan inte bränna det för att ekosystemet skulle spunka ur totalt. Vi kan inte kapsla in dem och skicka ner i urberget. Så jag räknar kallt med att det sitter någon utredare på miljödepartementet och filar på logistiken för en riksomfattande pappersinsamling med påföljande hållbar hantering av bokberget. Synka gärna tidpunkt med Steve Jobs. Och tänk sen alla bokhyllor. Hur gör vi med dem?